mörkret

 

har nått en del i mitt liv som är fylld med mörker både på utsidan och på insidan. jag vet inte hur jag ska vara, var jag ska vara eller vad jag ska göra. Ögonen är kontant fyllda med tårar och paniken gör sig ständigt påmind. för 3 veckor sen levde jag ett problemlöst liv, jag befann mig i paradiset och trodde allt var bra… vad fel jag hade. jag är en glad person som helst av allt vill skratta och leva livet… nu lever jag en mardröm. hela jag är full med känslor som hela tiden bubblar upp och tårna kommer igen.. vart tog glädjen vägen? folk säger ta vara på tiden och det enda jag vill är att tiden ska gå, det känns som om jag står ensam här men ändå säger folk att de ska finnas för en, de förstår inte ens.. jag skulle ge mitt allt för att få uppleva det ni får uppleva, att få känna sig sådär omtyckt och älskad som alla vill känna. jag vill kunna öppna mig och visa mig, Lina. men om jag gör det är jag inte säker på att det kommer finnas någon kvar. idag finns det inget som ger mig styrka, inget som gör så jag kan fortsätta gå vidare. vet inte längre vad jag ska göra.. om någon bara fanns där för mig när jag behövde det.