"Det var en gång en liten liten lapp som hade en liten liten skinnpäls. Så gick han ner till ån o blötte den o på sten o stötte den, har du hört den förrut?"
Morfar... Vad jag önskar jag kunde säga att nej jag har aldrig hört den förrut bara för att få se dig en kort stund till, eller att få höra det där djupa skratten som värmer hela ens själ! Vad jag önskar att jag vore ett barn igen som kunde krypa upp i ditt knä o lyssna på fina historier, eller hjälpa dig kamma håret. Om jag bara fick göra det en sista gång... Nu sover du hos mormor o bamse men våra minnen kommer aldrig somna för de finns ingen som dig min älskade morfar!
Vi ses om några år, o då vill jag höra alla de där historierna igen. Älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv din kommentar här!